Vi är så beroende av att allt ska fungera

 
De tre senaste dagarna har varit spännande dagar.
 
I måndags kom ett åskoväder, och en storm, (t.o.m orkan på vissa ställen med 140 km/h vindstyrka) som förmodigen inte många räknat med.
Fönstrerna skakade, balkongen lät som den skulle brista när som helst, de dundrade och de kom (känns som) tusen blixtar efter varann i alla dess former och utseenden. Något sådant har jag aldrig upplevt i mitt liv och det lär nog dröja innan de kommer igen. Vissa meterologer pratar om att sånt händer ungefär var tionde år medan vissa pratar om att det inte inträffat på 30-50 år. Jag vet inte vad jag ska tro men det känns som att det inte skulle kunna ske något så extremt i lilla Norrland.
 
 
Vad har då blivit följderna av pingstens bravader?
 
Till en början var all tågtrafik helt stillastående, dvs helt lamslagen och där är vi fortfarande. Allt på grund av strömbrist, träd på rälsen, skadade elledningar, takpannor som ramlar från taken, träd som ramlar in i hus och bilar, trafikolyckor, skadade rälsar osv osv. Trafikkaos överallt för att inga tåg åker, folk tar sig inte fram på grund av alla köer, skadade broar, vägar och fruktansvärt mycket olyckor. Det går inte många minuter mellan sirenerna. I en stad hör man förstås sirener tämligen ofta men så är ofta har jag nog aldrig hört det.
 
 
Man kan förstås inte vänta sig annat när det bor nästan 20 miljoner invånare på en yta av 34 000 kvadratkilometer. Skulle Sverige vara lika tätbefolkat skulle de bo ca 250 miljoner invånare i Sverige och nej - det kan jag inte tänka mig.
 
 
Man blir så innerligt frustrerad när man ser alla de skador som stormen/orkanen åtstadkommit och då man tänker på alla de strandade människorna som t.ex sitter fast på tågstationer, mitt ute i ödemarken för att det saknas ström eller att tågen inte får gå, eller som t.ex tvingas stå för höga taxikostnader för att komma hem / nå sin Destination. Det har varit sånt kaos på tågstationerna och sådana ofantligt långa köer de här dagarna.
 
Jag har själv inte kunnat ta mig till jobbet för att sträckan är spärrad och tåg blir mer eller mindre enda alternativet. Man är så att säga anvisad (?) till tågtrafiken och när den inte går så tar man sig inte så långt. Har gått till Stationen igår och idag och sedan märkt att jag inte kommer vidare. De ligger fortfarande i luften och kan ta allt från ett par dagar upp till en vecka innan allt är sin ordning igen.
 
 
Majoriteten av pendeltågen står stilla och de få som går går enbart en del av sträckan, en väldigt liten del och sen tar man sig inte vidare. Att bo vid Ruhrområdet är förstås bra med tanken på närheten till städerna. Här Finns inte någonting som heter "ingenting". Det är en stad, sen går man till stadsgränsen så kommer nästa stad och så fortsätter de hundratals Kilometer. '
 
Här kommer även lite bilder från ovädret.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0