paerhedlund

Hur lika är egentligen de germanska språken och vilket språk skulle vi egentligen prata om vi träffade någon från något grannland? 

 

Stein Nydalen och Åse-Lise Stokkemo från Norge åker över till Sverige för att tillbringa en helg i Strömstad som ligger vid den norska gränsen. Frågan är om dessa två norskar skulle ändra språk för att de åkte över till Sverige? Jag gissar att svaret är nej. De kör antagligen på sitt eget språk och utgår från att Marinne Åkesson på Ica och Håkan Nygren på Restaurang Strömstad förstår vad de säger iallafall. 

 

 

Hur vore det om Lisbet Agesson och Mikael Strömqvist åker över till Köpenhamn? De bor i Malmö och kan egentligen ta tåget och åka i 20-30 minuter så är de framme i Köpenhamn. Hur skulle dessa två göra? Eftersom de inte pratar danska - men förstår danska, skulle de då växla över till engelska för att inte bli missförstådda? Man skulle ju kunna tänka sig att två gränsstäder skulle kunna kommunicera med varandra iallafall men helt hundra kan man nog aldrig vara eftersom snäppet mellan danska och svenska är något större än mellan norska och svenska, iallafall uttalsmässigt. 

 

Om man tänker sig att Mette Jacobsen och Aage Christensen från Danmark ska åka färja till Norge för att tillbringa några dagar vid kustlandet. Skulle de då växla över till engelska för att vara säker på att norskarna förstår? Eller skulle de köra på sitt eget språk utan att reflektera över eventuella kommunikationssvårigheter? Hur skulle servitrisen Stine och hennes man Ole ta de om danskarna pratar danska? Skulle de förstå varandra? 

 

Hur mycket tänker vi egentligen på det? Ser man oftast sig själv och tänker - huvudsaken jag förstår dom, spela roll om dom inte förstår mig eller tänker man kanske tvärtom? Det spelar inte så stor roll hur mycket jag förstår, det viktigaste är att dom förstår mig. Tar vi ofta förgivet att människor som pratar ett liknande språk ska förstå en, bara för att vi tycker de går bra att förstå deras språk? 

 

Hur gör Hans Müller och hans hustru Brigitte Kuhfuss när de åker över den tyska gränsen till grannlandet Nederländerna? Pratar de sitt eget språk och utgår från att "holländarna" ska förstå eller försöker de sig på engelska trots att deras engelska inte är perfekt? Hur tar en nederländsk person om en tysk tar förgivet att denne ska kunna prata tyska och att motparten ska förstå? 

 

Hur gör Jana Nuiten och hennes sambo Tom van der Geld när de semestrar i Tyskland? De kan båda förstå tyska men pratar ingen själva. Skulle då kommunikationen fungera? Hur kommer det "an" hos tysken som nu tvingas försöka förstå holländska?


Sen kommer förstås nästa spännande fråga. Hur går det när Peter Salomonsson och Lena Johansson åker till Finland för att gå på Alko och köpa billig sprit. "Alla finnar pratar ju svenska" tänker de och tar förgivet att alla ska kunna svenska och behöver inte alls tänka på att ens försöka ta till engelska. Vad tycker Saari Peltonen och Junna Karjala om det? De jobbar båda på Alko, är van svenskar men pratar inte ett ord svenska - enbart engelska och finska. Hur fungerar att sådant möte?  

 

Hur fungerar det när en tysk, en österrikare och en schweizare träffas? De har ju alla tyska som modersmål kan man ju tänka sig men nej, inte nödvändigtvis. Och även om alla skulle prata tyska så låter den inte likadant och de behöver inte nödvändigtvis förstå varandra utan problem. Det har så mycket att göra med alla dessa dialekter som finns i språken. Den tyska högtyskan (riks) och den schweiziska högtyskan (riks) skiljer sig bara den en hel del så då kan man bara drömma om när det kommer till dialektspråk. 

 

 

Jag kan bara gå till mig själv som alltid har pratat svenska med norskar och i princip tagit förgivet att de ska förstå även om jag själv vet att jag kan ha lite problem med vissa norska dialekter. För två år sen förstod jag inte många ord danska när jag hörde det, men när jag läste det däremot så var det som att läsa norska - alltså inga problem. Men att förstå danska i tal, som gick så snabbt och var så otydligt - det var rent utav omöjligt. Sen när jag väl började höra och läsa danska varje dag insåg jag att det inte alls är så svårt. Man måste bara tänka lite mer än när man hör en norsk prata. Samma gäller holländska. Sen jag lärde mig tyska och började höra mer och mer holländska mer eller mindre varje dag insåg jag att principen är densamma. Fördelen är förstås att det är ett germanskt språk. Det finns förstås germanska språk som är svårare.  Att förstå t.ex färöiska och isländska har jag betydligt svårare med. Det är enligt mig på tok för avlägset men jag antar att det går att lära sig de också, om man bara har viljan. Kan förstå lite enstaka ord här och där men de är väl det.