paerhedlund

Jag har nyligen tillbringat några dagar i Bukarest på semester. Närmare bestämt den 11/9 - 15/9 var jag i Rumänien. Det var absolut en spännande resa även om det var några saker som var mindre angenäma. Jag drar absolut inte alla över en kam men visst kan man tycka att jag hade extremt otur. 

 

 

När jag landade på flygplatsen, strax innan jag skulle gå genom passkontrollen så kom en polis fram till mig. Han sa först någonting på rumänska som jag inte riktigt förstod och sen frågade jag om han prata engelska vilket han gjorde. De ville förstås se passet och frågade sedan varför jag valde just Bukarest som resmål. Då jag inte direkt hade något särskilt motiv så sa jag bara som det var, dvs att jag gärna upptäcker nya länder och städer och har aldrig varit här förut och hade därför bestämt mig för just Bukarest. De ville sedan veta var jag bor, vad jag jobbar med, var jag jobbar, vad jag gör i Tyskland, om jag pratar tyska, hur länge jag bott där osv. De ställde helt enkelt tusen frågor. 

Poliserna ville sedan veta vad jag hade planerat att göra i Rumänien och frågade samtidigt om jag visste hur jag skulle komma in till stan. Då jag gärna gör allt spontant så hade jag inte kollat innan exakt hur jag skulle ta mig in utan bara avståndet till stan. Jag svarade därför att jag inte visste varpå de började ifråga sätta min bildning och frågade om jag studerat. 

 

Efter ungefär en dryg timme så fick jag äntligen gå och efter det tog jag bussen in till stan. När man inte hittat någon som kan engelska så får man helt enkelt gissa sig fram till vad det står på de rumänska skyltarna och vad de säger i högtalarna på buss,tåg m.m.. Det gick till viss del medan vissa grejer var helt omöjliga att förstå. 

 

Dagen fortsatte sedan med många timmars sightseehing. Staden var verkligen fin och arkitekturen var helt underbar. Det är någonting speciell med östra Europa som verkligen fångar en. Det fanns enormt många fina kyrkor och andra byggnader av olika slag som tilltalade en enormt. Sen var det också spännande att upptäcka ett nytt språk, en ny kultur och en massa olika maträtter. Det är enligt mig ofta halva nöjet med sådana resor. Att man får lära känna någonting nytt som man kan ha livet ut. Det blev såklart åtskilliga bilder och videor. 

 

 

Efter att ha gått runt i så många timmar så tänkte jag att det inte vore en tokig idé att ta taxi hem eftersom klockan var rätt så mycket och eftersom jag aldrig gått sträckan från stan till mitt boende (ca 3-4 km) så tänkte jag att taxi skulle vara det bästa. På de flesta taxibilar så stod priset per km. T.ex 1,39 lei / km (ungefär 30 cent / 3 kr per km) 
Priset lät ju oerhört billigt jämfört med vad det kostar i Tyskland och jag tänkte helt enkelt att jag skulle slå till. Jag visade ett visitkort med adressen på mitt Hostel och frågade hur mycket det skulle kosta. Jag fick sedan en summa och vart då tvungen att betala direkt. 
Jag vet att jag gav rätt summa + dricks men efter mindre än 10 millisekunder så började taxichauffören skrika på mig och undrade om jag drev med honom. Han visade då upp en bunt med kanske en femtiodel av vad jag gett honom och menade på att han ska ha mer pengar. Eftersom jag inte hade mer på mig så körde han mig till en bankomat mot ännu mer betalning. Jag tog t.o.m kort på sedelbunten jag tog ut innan jag gav honom den. 
Tyvärr blev det samma visa igen. Han menade på att jag gett honom XX Lei men att det skulle kosta betydligt mycket mer. I ren frustration sa jag att jag inte ville åka alls och att jag hellre går hem än att bli skinnad såhär. Några pengar fick jag såklart inte tillbaka och eftersom jag var långt från boendet så var det bara att försöka hitta hemåt och sedan då med lite tur hitta en hederlig taxichaufför. Det tog sin tid men efter några timmar så var jag äntligen hemma. 

Dessa upplevelser var en del av det som gör att jag inte verkligen känner något sug till att åka dit igen. I allmänhet var det svårt att kommunicera med befolkningen på grund av att de flesta inte kunde någon engelska samt att jag upplevde att många var väldigt ogästvänliga och ville allt annat än ens väl. Då känner jag att det finns så många andra länder och städer som jag varit i och brinner för som jag gärna skulle se mer av. 

Jag vill inte kasta någon som helst skugga på något eller någon utan det är enbart mina egna erfarenheter jag skildrar. Nu ser jag framemot nästa resa och hoppas att det blir till det bättre.