paerhedlund

Det är en hel del som skett på den fronten.Det är en stor omställning på alla plan. 

Sedan mitten på Mars är det Home Office som gäller vilket innebär att all kommunikation med kollegor blir digitalt vilket är en märklig känsla från att vara van vid att se dem dagligen. Då jag jobbat på samma företag i nu 7 år och 7 månader och egentligen alltid varit "på plats" är det verkligen en omställning. 

 

Fritiden ser väldigt annorlunda ut. När jag är i affärer så är det att bära mask som gäller och såklart att hålla avstånd. I de flesta livsmedelbutiker så gäller även en kundvagnsplikt. Det innebär kort och gott att man inte kommer in i butiken utan att ha kundvagn. Jag handlar aldrig mer på en gång att jag behöver mer än en kundkorg så det är väldigt ovant. Jag känner mig lite som en elefant i en porslinsbutik. Tyskt ordspråk visserligen (Elefant im Porzellanladen) men jag tror nog att man även på svenska förstår betydelsen. 

 

Jag tar en promenad varje dag för att det är viktigt att röra på sig och det blir väldigt mycket stillasittande nuförtiden. Självfallet håller jag avstånd och bär munskydd där det krävs. Under de senaste två månaderna har jag tagit en promenad inne i centrum där det är väldigt mycket folk på liten plats. Stora folkmassor försöker jag undvika så gott det går och håller även där avstånd så gott det går. Springer även runt med en liten flaska med desinfektionsmedel vilken används flitigt. Jag har även ett helt annat tankesätt när det gäller att trycka på knappar vid t.ex trafikljus, en biljettautomat osv. Använder antingen ett papper eller ärmen för att undvika direktkontakt med knappen. Nu såhär i efterhand är det ju logiskt och väldigt förståeligt att just sådana ställen är väldigt utsatta. Under de förgångna åren var det normalt för mig att åka tåg/tunnelbana/spårvagn/buss här i stan och även till och från a till o. Sedan över två månader har det inte blivit någon resa alls med kollektiv trafik. Om det skulle vara att det behövs så är även att bära mask där aktuellt. Annars får man inte åka med. 

 

Sedan måndag förra veckan så får även restauranger ha öppet vilket betyder att folk nu kan gå ut och äta med vissa restriktioner. Denna pandemi har dock gjort att jag i huvudet nu upplever det som märkligt när jag ser folk sitta på restaurang. Det är som om det vore brottsligt vilket det såklart inte är. Det är enbart på grund av att jag nu blivit "van" vid att restauranger är stängda och att gå ut och äta inte är möjligt. Samma sak gäller för krogar. Jag blir lika förvånad/överraskad varje gång jag går förbi ett hak och folk faktiskt sitter där. Även där har jag vant mig vid att ingenting är öppet även om jag tidigare varit van vid någonting annat i flera år. Det är jättesynd att tankesättet har ändrats på det här viset. Jag hoppas den "normala" synen på världen kommer tillbaka snart. Jag kan föreställa mig att jag inte är den enda som är drabbad av förändrat synsätt. Utöver det lider jag med alla som förlorat jobb/eget företag eller inte kunnat eller fortfarande inte kan jobba. Jag kan knappt föreställa mig tanken med att som arbetstagare få besked om att man blir uppsagd på grund av en pandemi och det däremot inte finns eller går att arbeta. Tanken av det gör att jag blir ännu mer tacksam att ha ett jobb där det fungerar att jobba hemifrån. 

Jag hoppas innerligt att den här pandemin snart är över och att vi kan återgå till en normal vardag. Jag tror dock att det kan ta sin tid men förblir optimistisk och positiv som alltid.